|
|
|
|
|
|
|
|
 När jag gav ut min första egna bok blev jag ombedd att skriva en resumé av boken till dess baksida.Det blev verkligen en baksida. Jag var van att höra att jag var en ung och lovande fotograf. Mina formuleringar i den första sammanfattningen av Tusen vak gillades inte av min redaktör. Han hjälpte mig utan att fråga.Eller rättare sagt han var tydlig i sin formulering.”Leif Milling ser tillbaka på ett långt och innhållsrikt liv som flugfiskare och fotograf ” Detta skulle pryda baksidan av min första helt egna bok.Jag som trodde att jag var lovande och ung med många långa fisketurer framför mig.Men vem bryr sig? Jag tänker jag fortsätta att vara Leif Milling, ung och lovande. Livet är vad man gör det till. Eller hur ?Mina vänner formar en stor del av mitt liv. De är helt nödvändiga ingredienser i det som kallas livet. Även om en del har haft olägenheten att dö är de viktiga. De finns alltid nära och kan ge svar eller tröst eller ge upphov till ett spontant skratt. Tack!Denna bok handlar om mina vänner. Mina vänners dunkrokar och stigar är även mina. Tack alla ni som öppnat era flugaskar för mig. Ett liv utan er är som en ström utan fisk.Leif Milling.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
